Titel: Ratchet & Clank: Tools of Destruction
Format: PS3
Tillverkare: Insomniac Games
Utgivare: Sony
Genre: Plattform
Betyg: 4
Ratchet, med sin sidekick Clank, har på senare år blivit Sonykonsolernas starkast lysande plattformsstjärnor. I debuten till Playstation 3 fortsätter de två hjältarna att leverera galen vapenaction och stundtals briljant humor på det sett vi har blivit vana och kräver. Spelkontrollen, som är a och o i plattformsspel, sitter som gjuten och fungerar som en förlängning av ryggmärgen. Speldesignen är mästerlig med fantasifullt humoristiska fiender som inte känns lika återanvända som de man möts av i till exempel Mariospelen. Grafiken ligger på topp och trots att konsolen måste svettas rejält i de stora och stundtals hejdlöst kaotiska striderna visar den inga tecken på att ge upp. Har den så här roligt kämpar den antagligen på till den stupar.
Insomniac lyckas till och med med konststycket att göra minispel som faktiskt klarar av att skapa den variation som det är meningen att de ska göra men som allt som oftast i andra spel mest bara resulterar i frustration eller gigantiska gäspningar.
Ratchet & Clank: Tools of Destruction är det bästa plattformsspelet som finns till PS3 och imponerar med i stort sett allt den ger sig in i. Svagheterna finns i en oengagerande story och att det egentligen inte kommer med så mycket nytt. Men trots dessa små minus är Tools of Destruction ett synnerligen välbehövligt spel i PS3:ans något magra utbud och en värdig motståndare till Super Mario Galaxy i både höstrusk och vintermörker.
Spela även: Ratchet & Clank: Up Your Arsenal till PS2 (som uppvärmning).
Titel:
Ace Combat 6: Fires of Liberation
Format: Xbox 360
Tillverkare: Namco Bandai
Utgivare: Namco Bandai
Genre: Action
Betyg: 4
När hemlandets huvudstad attackeras av nationen Estovakia gäller det att hoppa in i sitt jetplan och börja befria världen från ondska. Handlingen är hur banal som helst men de snygga och actiontunga arkadflygstriderna gör att man inte har tid att bry sig. Avklarade uppdrag ger pengar till nya vapen och flygplan. Med onlineläge och alla odds på fiendernas sida får man något att bita i. Man måste ha klart för sig att Ace Combat-serien inte är i närheten av att försöka vara en flygsimulator. Tänk istället mer på Segas gamla After Burner och lägg till briljant grafik.
Spela även: Crimson Skies (arkadflyg med propellrar)
Spel: Need for Speed: ProStreet
System: Xbox 360 (även till PC, PS2 och PS3)
Tillverkare: EA Black Box
Utgivare: Electronic Arts
Genre: Racing
Betyg: 3
De senaste föregångarna har varit bleka racingspel som tagit bilpimpestetiken med sin lilametallic, ljusgröna neon, bakvingar aerodynamiska som Billybokhyllor och sänkningar som gör att varje vägbula måste sicksackas som betydligt viktigare än själva spelet. Det har gjort mig lite less på Need for Speed-serien, som enligt mig hade sina glansdagar på nittiotalet och sedan dess med några få undantag krälat i medelmåttsträsket.
Därför blir man så glad av Need for Speed ProStreet. Visst, man slipper inte pimpade bilar och streetracing, men man får den här gången svälja det tillsammans med ett riktigt mumsigt racingspel. Borta är den tramsiga fysiken och skumma tävlingar från förr nu är det istället mer betoning på realistisk laglig streetracing. Denna är uppdelad i fyra delar: grip, drift, drag och racingläget street challenge. Grip-momentet handlar om att ta banan med bra väghållning. Att köra snabbt, med rätt linje och att undvika hjulspinn. Precis tvärt om blir det givetvis i drift där sladdarna tas emot med öppna armar. Drag-läget är tillbaka från Underground-spelen och består av gammal hederlig accelerationsduell. Detta moment har dock gjorts betydligt mer utmanande nu med koppling och däcksförberedelser. Nytt är att reparationer av bilen efter oförsiktiga lopp måste bekostas själv vilket för in ett visst mått av strategiskt tänkande mitt inne i plåt-mot-plåt-dueller.
Need for Speed är på rätt väg igen.
Spela även: Forza Motorsport 2 – pimpa på bana
Titel: SimCity Societies
Format: PC
Tillverkare: Tilted Mill Entertainment
Utgivare: Electronic Arts
Genre: Strategi
Betyg: 2
SimCity Societies är någon stans mitt i mellan de Sim Citys stadsplanering och The Sims individfokus. Stadsbyggandet, som är det viktigaste elementet i spelet är samtidigt också den mest simpla. Där originalet Sim City krävde planering och eftertanke vad det gäller placering av byggnader kan man nu bara köpa sig ett kraftverk, placera det så långt bort det bara går och vips så kommer elen fram till fabrikerna eller husen på ett magiskt sätt. Grundpelarna när det gäller att bygga sin stad är förutom elektricitet de olika samhällsvärderingarna produktivitet, välstånd, kreativitet, andlighet, auktoritet och kunskap. Varje byggnad skapar eller förbrukar något eller några av dessa värderingar och utan ett bra värderingslager fungerar inte byggnader. Då är det dock bara att bygga en annan byggnad under tiden för att få just den värdering man behöver. Det här är det stora problemet med Societies, det blir egentligen aldrig några svåra konsekvenser av det man gör. Allt rullar på utan att sätta spelaren på några som helst prov vilket ju genast skrämmer bort vilket Sim City-fan som helst.
SimCity Societies är helt enkelt inte roligt som ett regelrätt spel där man hela tiden vill utsättas för utmaningar, det är däremot ganska småkul att skapa en stad under någon timme och se vilka roliga byggnader man kan bygga härnäst.
Spela hellre: Sim City 4
Titel: Viva Piñata: Party Animals
Format: Xbox 360
Tillverkare: Krome Studios
Utgivare: Microsoft
Genre: Party
Betyg: 1
Minispel. Ständigt dessa minispel. I Viva Piñata: Party Animals får man den stora äran att styra sina ”favoritfigurer” i över femtio sådana. Perfekt för barnkalaset när DAMP-barnen börjat riva inredningen med andra ord. Om nu inte spelet hade varit så dåligt då förstås.
Party Animals är uppbyggt av att springa på en bana, komma först i mål, tävla i ett knasigt minispel och samla godis. Den med mest godis vinner. Loppen känns snart väldigt snarlika trots att de ser annorlunda ut och minispelen däremellan är oinspirerat tråkiga. Viva Piñata är väldigt färglatt och några av huvudpersonerna ser gulliga ut, men där slutar det roliga.
Spela hellre: Sten-sax-påse
Titel: Otogi 2: Immortal Warriors
Format: Xbox
Tillverare: From Software
Utgivare: SEGA
Genre: Action
Betyg: 3
Otogi 2 lyckas vara både fult och snyggt samtidigt. Snygga effekter och stiliga miljöer blandas med grafisk form som troligtvis designats av febersjuka praoelever. Någonstans i denna mix finns ett klassiskt japanskt hacka-och-slå-spel med en story full av all den magi man förväntar sig. Man kan under spelets gång styra lite olika karaktärer som alla har olika för- och nackdelar. Det är härligt att göra luftburna kombinationsattacker, men tyvärr är kameran bångstyrig och de snygga attackerna blir mest bara ögongodis. Man har egentligen ingen aning om man verkligen attackerar någon med dem. Otogi 2 klarar inte av svårigheten med genren att förhindra att allt snabbt blir repetitivt. Det är svårt att inte bli lite trött på att hoppa omkring och göra combo efter combo mot fiender som aldrig tycks ta slut.
Titel: Immortal Cities: Children of the Nile
Format: PC
Tillverkare: Tilted Mill
Utgivare: Sega
Genre: Strategi
Betyg: 3
I Immortal Cities blandas SimCity och The Sims med The Settlers i faraomiljö. Istället för att koncentrera spelet på stadsbyggande är det istället människorna i din stad som är i fokus. Det gäller att vara uppmärksam på sina invånare för att få en växande stad där alla samhällsfunktioner fungerar. Ju bättre staden fungerar desto mer fokus kan läggas på det som ju är det absolut viktigaste: att bygga gigantiska härskarmonument. Att hålla koll på stadslivet är utan tvekan underhållande och man slipper gå in på de allra jobbigaste detaljerna i sina invånares liv. Tyvärr begränsas det roliga lite av ett gränssnitt som inte känns helt självklart. När saker börjar gå snett i staden, vilket de kommer att göra, skapas mer irritation än vilja att fixa problemen då det känns som man får för lite feedback.
Titel: World of Warcraft
Format: PC
Tillverkare: Blizzard
Utgivare: Blizzard
Genre: Online-RPG
Betyg: 5
World of Warcraft har varit i handeln en stund nu och världen har börjat befolkas rejält. Det som tidigare var ett strategispel ligger nu till grund för ett onlinerollspel. Spelarna delas in i två sidor enligt det beprövade fantasysättet; människor, dvärgar och alver mot orcher, troll och annat otrevligt.
På klassiskt rollspelsmanér gäller det att utveckla sin karaktär så att dennes färdigheter hela tiden förbättras. Detta görs genom att lösa olika uppdrag, antingen själv eller med medspelare. Man får också under spelets gång välja vilka yrkesområden man vill vara verksam i och kan till exempel tjäna pengar på att sälja läder från djur man jagat eller tillverka vapen. Material och tillverkade föremål kan sedan användas, bytas mellan spelare eller säljas. Spelvärlden är gigantisk och väldesignad och är fullproppad med folk. För samarbetsvilliga äventyrare finns det inget bättre att göra just nu.
Titel: Rallisport Challenge 2
Format: Xbox
Utvecklare: Digital Illusions
Utgivare: Microsoft
Kategori: Racing
Betyg: 4
Jag var inte jätteförtjust i Rallisport Challenge när det kom i samband med Xboxreleasen. Det var fint att titta på, men banorna kändes aldrig riktigt intressanta och bilarna kändes som de svävade en bit ovanför marken. I uppföljaren är dock allt flera snäpp bättre: grafiken är klockren, banorna utmanande och bilarna har nu kontakt med banan.
Det finns fem olika racingdiscipliner att behärska och ingen är utfyllnad. Det är tät racing med mycket plåtskador i rallycross och isracing med sina korta och intensiva banor. Rallybanorna och Hill climb har betydligt mer actionbetoning än i de mer realistiska rallyspelen. Det är mer fullgasracing på livsfarligt ojämna raksträckor och i svepande kurvor än man är van vid från till exempel Colin McRae-spelen. Den sista avdelningen är Cross-over där två bilar tävlar sida mot sida på specialbyggda dubbelbanor. Likt alla moderna bilspel är en stor del av tjusningen möjligheten att låsa upp nya bilar och här har de verkligen lyckats med urvalet. Bilar från förr och nu från en mängd biltillverkare finns med, bland annat från Volvo och Saab. RC 2 är utan tvekan bland de bästa arkadracingspelen någonsin och det har den där känslan som så få bilspel fått till. Alla som någon gång satt bakom ratten i ett Sega Rally-arkadkabinett under nittiotalet vet precis vilken känsla det rör sig om.
Titel: TOCA Race Driver 2
Format: PC (även till Xbox)
Utvecklare: Codemasters
Utgivare: Codemasters
Kategori: Racing
Betyg: 2
Jag vet inte om det är slarv, idioti eller brist på omdöme. TOCA Race Driver 2 har stort potential som bara kastas bort. Här finns möjligheten att följa en ung lovande förare på vägen mot toppen. På vägen måste han visa sin skicklighet i olika klasser för att få en chans till en styrning i Open Wheel Grand Prix. Verkar ju lovande att via juniorklasser som Formel Ford ta sig upp i formelbilsserier och kanske ta en avstickare i standardbilsracing om det inte går så bra något år. Precis som på riktigt. Men sådan är inte världen i TOCA Race Driver. Här kör den unga föraren veteranbilar, rally, lastbilar och ovalracing med pickups. Istället för att göra det de är riktigt bra på, vilket är banracing med formel- och standardbilar blandar de in alla kategorier racing de kan komma på. Och drar då automatiskt ner allt till en medelmåttig soppa.